Kan idrotten hjälpa idrottaren tillbaka till ett hållbart jag efter en ätstörning?

Jag vill tro att det är så och jag vill vara med och jobba för att det kan bli mera så.

Visst älskade jag att vinna och avskydde att förlora, men idrotten – både handbollen och friidrotten – var så väldigt mycket mera än vinna eller förlora, om enbart nästa träning, tävling och match.

Gemenskap, självförtroende, glädje, mening, riktning, inre styrka, struktur, tidshantering, utveckling, fokus, närvaro, förväntan, eufori, iver, tacksamhet, känslor, resiliens, identitet, framtidstro..

Bland annat allt det var idrotten för mig. Jag minns min sista handbollsmatch. Jag visste när jag kastade mig mot målet och det gjorde ont i hela kroppen, att det var slut. Jag var fysiskt och psykiskt utmattad. Av anorexi.

Det blev tomt, ensamt och mörkt. Jag var 15 år när det började skena iväg och knappt 16 när jag blev intagen på sjukhus. Ätstörningen tvingade mig bort från all idrott och jag fick aldrig en möjlighet att hitta, komma tillbaka. Mina tränare gavs inte heller en genuin chans att finnas där på det som kunde ha varit en hållbar väg tillbaka. Alla gjorde sitt bästa mitt i en stor oro och osäkerhet. Men jag tror vi kan bli bättre, hoppas vi blivit bättre på att hjälpa idrottare tillbaka efter en ätstörning.

Mitt psyke och välmående led av att alla band till idrottsvärlden, som jag kände den, bröts och brast. Min kropp behövde många år för att återhämta sig, men för idrottaren är idrotten ofta så mycket mer än bara en god fysik. En så stor del av identiteten finns i idrotten.

Hur kan vi hjälpa idrottare att tillsammans med tränare, föräldrar och proffs inom vården hållbart hitta tillbaka till sig själv via idrotten? Ätstörningar bryter ner men idrotten kan bygga upp.

Personligen tänker jag att idrotten i mitt fall kunde ha gjorts till en motiverande faktor, något att jobba mot, istället för att bli något förbjudet som gjorde mig illa och som jag helst skulle göra så lite av och så lätt som möjligt. Idrotten blev också skamfylld, precis som maten och kroppen – allt!

Jag, eller anorexin, tog sig egna friheter när jag inte gavs några ramar som uppmuntrade mig att röra på mig hållbart. Under och en tid efter sjukhusvistelserna snurrade både näringsterapeuter och psykologer och andra professionella runt mig. Det som ändå gav mig allra mest just då var fysioterapeuten som togs med i något skede. Jag kände att hon såg mig och min kropp på ett helt nytt sätt, och hon guidade mig ner i det varma vattnet där jag fick låta kroppen få de rörelser den saknade så. Utan skam och skuld. Det var tillåtet och det gjorde gott.

Men så kom sommaren efter nian och före gymnasiet, och allt tog slut och jag var ensam med skulden och skammen kring idrotten, maten och mig själv. Det störda beteendet slog rot.

Jag lärde mig aldrig komma tillbaka till ett hållbart sätt att röra på mig, min kropp fick ta mycket stryk av att jag inte kunde lyssna på den, utan tvingade den till mycket den inte orkade med eller mådde bra av under många år.

Idrottaren i mig behövde få röra på sig men ätstörningen höll mig kvar i en ond cirkel av tvång, skam, självkritik, kontroll. Jag var inte längre en idrottare men jag kunde ha varit en ex-idrottare som hittat idrottens glädje i vardagen. Idrotten kunde ha varit mitt verktyg mot ångest, osäkerhet och ensamhet. Istället för anorexin som dök upp vid varje brytningsskede i livet. Där tror jag vi kan göra mera, mera långsiktiga och hållbara planer för idrottaren, inte bara för ätstörningen.

Sätter vi alltså människan eller sjukdomen i fokus? Kan vi införa mera delaktighet och samarbete med nytänk i tillfrisknandet? Kan vi lyssna in bättre, vara mer tillfriskningsorienterade? Kan vi använda oss av erfarenhetsexperter och mer empati? Även när det gäller målinriktad tävlingsidrott, och kanske framförallt där, behövs empati i bemötandet och processerna.

Många frågor som jag tror vi kan hitta svar på tillsammans via projekt som Förebyggande av ätstörningar inom idrotten. Jag är med, är du?

Eva Roos
Medlem i styrgruppen för projektet Förebyggande av ätstörningar inom idrotten och erfarenhetsexpert vid Etelän-Syli

Kategorier:
Allmänt Ätstörningar