Ätstörningarnas psykologi

Ätstörningar är komplexa sjukdomar. Många faktorer påverkar risken att insjukna, bl.a. biologiska (t.ex. ärftlighet) och kulturella faktorer (t.ex. utseende- och hälsonormer). I denna bloggtext vill jag kort beskriva ätstörningarnas psykologi. Psykologiska faktorer påverkar nämligen ofta både insjuknandet och är med om att upprätthålla ätstörningar.

Känslor

I ätstörningar är det vanligt att olika slags symptom fungerar som försök att hantera svåra känslor. Att känna igen, reglera, hantera och uttrycka känslor är svårt för många personer med ätstörningar. Att utmana ätstörningen väcker också ofta ångest, vilket försvårar tillfrisknandet om man inte har tillräckliga sätt att möta och hantera ångesten.

Tankar

Kritiska och laddade tankar gällande en själv, den egna kroppen samt vikt och storlek och deras betydelse för ens egenvärde är ofta centrala i ätstörningar. Även svart-vita antingen-eller-tankar är vanliga: t.ex. att man måste göra/äta/prestera/vara exakt på ett visst sätt, annars har man misslyckats totalt. Det är också vanligt att ätstörningar hör samman med lågt självförtroende och svårigheter att förhålla sig till sig själv med medkänsla. Ibland kanske man till och med undrar om man alls förtjänar att bli frisk och må bättre? (En vänlig påminnelse: du förtjänar det, jag lovar).

Kontroll, trygghet, identitet

Ätstörningssymptom kan också fungera som försök att uttrycka att man behöver uppmärksamhet, hjälp och omtanke. En ätstörning är ofta också ett försök att få eller upprätthålla en känsla av kontroll och trygghet, och tanken på en vardag utan ätstörningen kan kännas kaotisk och otrygg. Om ätstörningen blir mer långvarig kan den också nästla in sig i den egna självupplevelsen, så att det är svårt att veta vem man skulle vara utan den.

Ambivalens

Bland annat på grund av de teman jag beskrivit ovan är relationen till ätstörningen och

tillfrisknandet ofta väldigt motstridigt. Vanligt är att man inser hur negativt sjukdomen påverkar ens liv och är väldigt trött på den, men att det samtidigt känns väldigt skrämmande att släppa taget om den och göra förändringar. Det kan också kännas svårt att föreställa sig livet som frisk, utan sin ätstörning.

Tillfrisknandetspsykologi

De goda nyheterna är att alla dessa teman är möjliga att jobba med. I vården av ätstörningar är det viktigt att jobba med att normalisera själva ätandet. Därtill är det också viktigt att jobba med att bl.a.:

• Hitta nya sätt att känna igen, möta, reglera, hantera och uttrycka sina känslor.
• Bearbeta och få ökad förståelse för sin egen livshistoria och hur den kan ha påverkat det egna insjuknandet.
• Identifiera och bearbeta återkommande tankemönster.
• Lära sig att känna igen och uttrycka sina egna behov.
• Öva och förstärka sin självmedkänsla.
• Stöda sitt självförtroende och en frisk identitet.
• Våga drömma om och föreställa sig sin egen framtid, ta sikte framåt mot ett liv utan ätstörningen, och hålla fast vid hoppet. Det är alltid möjligt att tillfriskna!

Texten är skriven av Monica Ålgars, psykolog, psykoterapeut

Kategorier:
Allmänt Ätstörningar