”Risken är att man börjar tro på sig själv” – Coacha som en kvinna -projektet lyfter sakta men säkert upp kvinnor som tränare

Projektarbetare Sanna Erdoğan berättar att inom tränarkretsar kan nytänkande ses som ett hot. Kvinnors möjligheter att avancera som tränare kan till och med ses som ett glastak, eftersom det i vissa sporter anses omöjligt för en kvinna att coacha  män.

Genom projektet Coacha som en kvinna, som utbildar kvinnliga tränare, har Suomen Valmentajat under tio år stöttat kvinnors deltagande i tränarutbildningar och därmed har kvinnor tagit sig an mer krävande tränaruppgifter.

Trots detta anser projektledare Sanna Erdoğan att utvecklingen har gått långsamt. Även om andelen kvinnliga tränare har ökat, framför allt på ungdomslandslagsnivå, har antalet bara ökat med några få tränare.

Erdoğan fungerar själv som tränare inom boxning och kickboxning och har också utbildat tränare. Hon håller för tillfället på med sin avhandling om tränare inom kampsporter.

– Det är väldigt få kvinnor som fungerar som tränare inom elitidrott, säger Erdoğan.

Enligt Erdoğan har studier analyserat de faktorer som hindrar kvinnor från att bli tränare. Detta kallas glastakseffekten. Detta syftar på de osynliga hinder som kvinnor möter när de tar på sig tränaruppdrag inom elitidrott.

Enligt 2019 års tränarundersökning var 33 procent av tränarna inom alla idrotter kvinnor. Enligt uppgifter som samlats in från idrottsföreningar är det mindre än 10 procent kvinnor i målinriktade tränaruppdrag. De grenspecifika skillnaderna är stora.

Andras karriärberättelser inspirerar  

När kvinnor utbildar sig till tränare är det enligt Erdoğan viktigt att höra andras karriärberättelser. Du kanske också måste ändra ditt sätt att tänka. Erdoğan säger att många kvinnor är självkritiska och tycker att det krävs mycket erfarenhet och utbildning för att fungera som tränare.

– Kvinnor känner att de är under lupp på grund av sitt kön. Män får lättare tillstånd att misslyckas och utveckla sina tränarkunskaper.

Kvinnor är vanligtvis en liten minoritet i tränarutbildningar, så att delta i utbildningar endast för kvinnor kan vara en annorlunda upplevelse.

– En deltagare på utbildningen sa att hon rekommenderar utbildningen till alla men risken är att man till och med kan börja tro på sig själv, skrattar Erdoğan.

Det har regelbundet funnits en oro över projektet, kommer tillräckligt många kvinnor att vara involverade? Att oroa sig för kampsporten var obefogat. 30 kvinnor deltog på 1: a nivån, det vill säga utbildning på grundnivå riktad endast till kvinnor. Under två år fick 67 kvinnor utbildningsstöd från projektet.

Nina Kaipio, ansvarig generalsekreterare för Kvinnoorganisationernas Centralförbund, vidgar idén om mångfald inom coaching ytterligare.  Enligt Kaipio finns det fortfarande ett uteslutande binärt begrepp om kön inom idrotten, enligt vilket det bara finns två kön. Hon uppmanar att tänka på hur transpersoner och intersexpersoner också kan utvecklas som tränare.

– Man måste först bli medveten om idrottens exkluderande normer och efter det se till att  minoritetsgrupper är involverade i förändringsarbete, säger Kaipio.

Nya sätt att tänka kan ses som ett hot

Vanligtvis blir man ombedd att vara tränare. Enligt Erdoğan har alla idrotter  en stereotyp bild av en lämplig tränare, vilket i sin tur påverkar rekryteringen av tränare.

– Tränare med olika bakgrund som tar med sig sitt sätt att tänka och agera, leder till att föreningar får mångsidig kompetens.

En deltagare på utbildningen sa att hon rekommenderar utbildningen till alla men risken är att man till och med kan börja tro på sig själv.

Erdoğan berättar att studier visar att hinder som kvinnor upplevt har beskrivits som ett cementtak i stället för glastak. Enligt henne anses det i vissa sporter vara omöjligt för en kvinna att träna en man eller ett herrlag.

Å andra sidan anser många att Finland är ett mycket jämställt land men enligt Erdoğan förändrar inte bara tron ​​på jämställdhet kulturen inom idrotten.

– Projektet har visat att jämställdheten inom tränarkulturen kan förändras men det kräver särskilda åtgärder.

Kaipio säger att jämställdhet inte kommer av sig själv. Tanken att endast en man är trovärdig som expert är fortfarande utbredd inom idrotten. Enligt Kaipio gäller det både tränare och kommentatorer.

– Det behövs fortfarande en diskussion om värderingar och normer och vilken bild  vi har av den ”idealiska coachen”.

Jämställdhet behövs från män

Projektet har precis publicerats på sidan valmentaakuinnainen.fi. Med hjälp av verktyget som erbjuds kan idrottsföreningar främja tränarnas jämställdhet.

Erdoğan understryker att vid val av tränare ska kompetens komma i första hand, inte yttre utseende. Lösningen kan vara anonyma eller semi-anonyma rekryteringar. Det skulle också vara nödvändigt att skriva öppet vad tränaruppdrag inom olika sporter och för olika målgrupper innebär.

Kaipio säger att utöver rekrytering måste även lön, arbetsvillkor, förebyggande av trakasserier och möjligheter till karriäravancemang beaktas.

– Förändring sker genom handlingar. Planer är till ingen nytta om de inte följs.

Erdoğan är av samma åsikt. Hon efterlyser flera män som jobbar för jämställdhet inom tränarområdet och inom idrotten.

– Jämställdhetsarbete kräver konkreta handlingar, som även män kan tala för.

Intervjun är en del av Hållbar Idrott-projekt som genomförts med Kvinnoorganisationernas Centralförbund. I det nätverk som etablerats för projektet tar vi upp och diskuterar ämnen som är aktuella i idrottsföreningarnas vardag och som det inte nödvändigtvis pratas om inom idrotten.

Suomen Valmentajat är en förening vars uppdrag är att främja tränarnas kompetens, uppskattning och gemenskap. Syftet är att få medlemmar att utveckla sina färdigheter, att lyckas och att få erkännande. 

Artikeln är skriven av Heli Laakkonen och översatt av Simone Blom. 

Originalartikeln på finska finns på Kvinnoorganisationernas Centralförbunds hemsida.

Kategorier:
Allmänt Nätverksträff