Lunchsamtal med Thomas Blomqvist om ledarskap, jämställdhet och idrott
Thomas Blomqvist är riksdagens snabbaste skidåkare. Det kunde publiken intyga i februari under Finlands Svenska Skidförbunds jubileumssprint då ett antal riksdagsledamöter ställde sig på startlinjen på Olympiastadion. Då blev det en betryggande seger för Blomqvist, vilket inte är konstigt, för det blir en hel del kilometer skidat under vinter för Finlands minister i jämställdhet och nordiskt samarbete.
Finlands Svenska Idrott har träffat Thomas Blomqvist i ett lunchsamtal med temat ledarskap, jämställdhet och idrott.
För Thomas Blomqvist har idrotten alltid varit en viktig del av uppväxten. Idrott var något som följdes med på TV och stjärnor som Lasse Virén och Pekka Vasala var stora förebilder. År 1973 började han som 8-åring friidrotta på Tenala idrottsplan och i synnerhet uthållighetsgrenar passade honom väl. Blomqvist höll på med tävlingsidrott fram tills att han var 27 år och då var skidåkning hans huvudgren.
Efter det har jag inte tävlat, men jag tycker fortfarande att det är roligt att utöva motionsidrott och att följa med i idrott. Jag är en allätare på TV.
Jämställdhet som kärnverksamhet
Blomqvist har varit riksdagsledamot sedan 2007 och sedan 2019 är han minister för jämställdhet och nordiskt samarbete i Sanna Marins regering. Jämställdhet inom idrott är ett strategiskt arbete som görs på både internationell nivå och på lokala gräsrotsnivån. Så även inom Finlands Svenska Idrott.
Nyligen publicerade Undervisnings- och kulturministeriet en utredning om jämställdhet inom idrotten. Den visar, utifrån den binära könsfördelningen, att år 2021 var 16% av idrottsförbundens styrelseordföranden och 26% av styrelsemedlemmarna kvinnor. Av tävlingslicenserna är fördelningen män 74 % och kvinnor 26% inom lagsporter. I individuella idrottsgrenar är könsfördelningen jämnare (56% män, 44 % kvinnor).
Även om talen i viss mån är dystra har jämställdheten gått framåt tack vare ett ihärdigt strategiskt arbete. Till exempel för 10 år sedan var motsvarande siffra för antalet ordföranden 11 procent.
Utan att jag nu vet exakta siffror, så antar jag att det är ungefär lika många män som kvinnor och lika många flickor som pojkar som utövar idrott. Det här visar att det finns strukturella problem också inom idrottsrörelsen.
Jämställdhet skulle gynna idrotten eftersom rörelsen behöver så många aktiva som möjligt i sin verksamhet. Arbetet skulle inte bara gynna kvinnor till att platsa i ledande positioner, utan för att rörelsen skulle bli mera inkluderande och få folk att stanna kvar i verksamheten. För en ung människa som kommer in i en organisation är det viktigt att se personer med samma bakgrund på olika positioner och med inflytelse. Också inom idrottsliga sammanhang.
Det är viktigt att sätta kvantitativa målsättningar, alltså att räkna och se procentuella andelar, eftersom det kommer att påverka på den kvalitativa jämställdheten på sikt, dvs. möjligheten att vara delaktig och påverka.
Jag skulle säga att jämställdhets- och jämlikhetsarbetet är nog riktigt i kärnan av idrottsrörelsens arbete för att nå framgång. Både på individuell nivå, men också som organisation. Jag uppmuntrar och uppmanar idrottsrörelsen att ta den här frågan på allvar, för jag är helt säker på att man har mycket att vinna på genom att göra ansträngningar inom det här området.
Trakasserier inom idrottsvärlden
Trakasserier inom idrottsvärlden, både inom finländsk idrottsledning och mellan aktiva idrottare sinsemellan, har varit aktuella teman under senaste året. Finlands centrum för etik inom idrotten publicerade år 2020 en utredning som visade att det är lika vanligt med trakasserier inom idrott som det är i övriga samhällsområden. Trakasserierna och osakligt beteende hänger ihop med ojämställdhet.
Ledarnas roll är mycket central i att skapa en organisationskultur där trakasserier inte tolereras och att frågan tas på stort allvar. En ledare är en förebild som sätter en prägel på en hel organisation. Trakasserier är ett förvånansvärt stort problem i det finländska samhället och det förekommer även inom idrotten. För den enskilda människan som blivit utsatt för trakasserier kan det bli en livslång tragedi eller traumatisk upplevelse som påverkar människan på ett negativt sätt.
Som organisation är det viktigt att det finns klara instruktioner för vad som ska kan göras i både förebyggande syfte och i situationer där trakasserier har förekommit. Det bör finnas policyn som påvisar att det inom verksamhetskulturen inte accepteras osakligt beteende. Det ska inte finnas negativa följder med att berätta om sin utsatthet för trakasserier eller om någon annan blivit utsatt för trakasserier.
Ingen ska tolerera att sådant förekommer. Det ska finnas, med låg tröskel, personer som man kan vända sig till om man blir utsatt för trakasserier. Och om det uppstår så tar man tag i det och gör någonting åt det, så att man inom organisationen vet att det får följder. Ledningen har det största ansvaret. Alltid.
Ministeruppdraget kräver flexibilitet
Minister Blomqvist är känd för att vara en sann idrottsentusiast som ofta ses i skidspåret. Det är inte alltid lätt att kombinera ministeruppdraget och jordbruket med skidintresset. Men under denna säsong har det samlats totalt 858 kilometer i skidspåret.
Förutom att jag är en idrottsnörd i största allmänhet så är jag också en siffernörd. Så jag har nog koll på statistiken.
Detta år var planen också att skida både Marcialonga i norra Italien och Vasaloppet, men tyvärr hamnade Blomqvist att inhibera båda tävlingarna. Pandemin satt stopp för Marcialonga och Rysslands invasion mot Ukraina orsakade också kris i Finland och regeringen var tvungen att sammanträda under det stundande Vasaloppet.
Men jag ger inte upp. Nu har vi planerat att vi ska skida både Marcialonga och Vasaloppet nästa år.
Lunchsamtalet ingår i en filmserie inom temat hållbar idrott producerat av Finlands Svenska Idrotts projekt Barn och unga på samma linje. Varje månad släpps ett nytt samtal med en inbjuden gäst. Samtalen leds av Finlands Svenska Idrotts hållbarhetschef Tarja Krum.
Kategorier:
Allmänt