Vi på Finlands Svenska Idrott är uppriktigt oroliga över hur mycket vi sitter stilla i dagens samhälle. Den passiva livsstilen har anammats av alla åldersgrupper och medför en försämrad livskvalitet, sämre produktivitet och enorma kostnader för landet. 

Vi ser det som ytterst viktigt att nästa regering, och riksdag, börjar prioritera lösningar som motverkar trenden med en sjunkande kondition hos alla. Detta sker endast med konkreta åtgärder istället för tomt prat, och vi presenterar enkla lösningar för en aktivare livsstil hos alla.

Åtgärd 1: Mera gymnastik under skoldagen

Vi har för lite gymnastik på läsordningen i skolorna idag. Jämfört med övriga europeiska länder ligger Finland bland de länder som har minst skolgymnastik. Detta är oroväckande då rörelse under skoldagen har en direkt koppling med bättre koncentrations- och inlärningsförmåga. Skolgymnastiken leds av högskoleutbildade lärare som har specialkunnande i att få alla barn att mångsidigt introduceras till olika former av motion och rörelse med en pedagogisk praxis. Skolgymnastiken berör dessutom alla barn likvärdigt till skillnad från fritidsintressen som alla inte har möjlighet att delta i. 

Enligt Undervisnings- och kulturministeriets rekommendationer skall skolbarn röra på sig minst en timme varje dag så att de blir svettiga och andfådda. Ett konkret åtgärd för att garantera detta är att öka mängden skolgymnastik så att alla skolbarn garanteras en timmes mångsidig rörelse varje dag. Genom att öka mängden skolgymnastik till två timmar per dag i läsordningen, för alla stadier, garanteras barnen den mängd rörelse de behöver för att må bra. 

Samtidigt bör gymnastikundervisningen jämställas med övrig undervisning i skolan så att gymnastikläraren kan ge läxor i ämnet, elever kan få stödundervisning vid behov och man kan följa upp konditionsnivån hos elever för att bättre anpassa utbildningen. Det bör finnas möjlighet till tillvalsgymnastik efter skoltid med specifik fokusering på tävlingsidrott eller motsvarande specialisering inom ämnet.

Åtgärd 2: Möjlighet till motion i samband med arbetsdagen

nligt UKK-institutets senaste mätning av de vuxnas fysiska kondition (Liikuntaraportti: Suomalaisten mitattu liikkuminen, paikallaanolo ja fyysinen kunto 2018–2022) har stillasittande ökat bland den arbetsföra befolkningen. Ju äldre man blir desto mindre rör man på sig och desto sämre kondition har man. Dessutom har pandemin bidragit med ökat stillasittande och minskat genomsnittsmängden motion bland de vuxna. 

Det här är oroväckande då det från beslutsfattande håll önskas att hålla 20-69-åringar i arbetslivet så länge som möjligt. Detta är endast möjligt om åldersgruppen har ett aktivt liv vid sidan om arbetslivet. 

Vi föreslår att arbetsgivarna börjar ta ett större ansvar i att röra på sina arbetstagare, i fall att arbetet består av mycket stillasittande. Det skall vara möjligt att ta en paus under arbetsdagen för att motionera. Detta vinner både arbetstagaren och -givaren, bl.a. genom mindre mängd sjukfrånvaro och ökad produktivitet hos de anställda. 

Enligt Kommunförbundets utvecklingsprogram ARBETE2030 framgår det att många arbetsgivare står inför en omvälvande brytningstid. I framtiden efterlyses allt mer variation i arbetet och möjligheter att påverka såväl de egna arbetsuppgifterna som arbetssätten. Där har arbetsgivare som erbjuder möjlighet till motionspass under arbetsdagen en stor fördel.

Vi föreslår att arbetsgivare bör garantera sin personal möjlighet till tre timmar motion i veckan under arbetstid för personal med ett stillasittande arbete. 

Åtgärd 3: Läkare skall kunna skriva ut motion till patienter istället för mediciner

Regelbunden motion är ett effektivt skydd mot arbetsoförmåga och korrelerar med en längre livslängd. Vanliga sjukdomar som leder till arbetsoförmåga idag är depression, kärlsjukdomar, ryggproblem och diabetes och samtliga kan förebyggas och vårdas med motion, enligt UKK-institutet. 

Läkare, eller vårdpersonal, utbildas inte idag att beordra motion och rörelse till sina patienter och därför är få läkare benägna att skriva ut motion istället eller i kombination med mediciner mot sjukdom.

Kommentar av Tommi Vasankari, professor vid UKK-institutet: 

“När det kommer till att få läkare att uppmuntra till att träna och motionera så är min egen tanke att vi ska skapa ”incitament att prata om träning, ge träningsråd och livsstilsvägledning” och detta skall gälla all vårdpersonal, inte bara läkare. Förutom samtal och mini-intervention bör det även finnas olika behandlingsvägar när det gäller träningsrådgivning och livsstilsvägledning. Likaså bör det bättre erbjudas olika lågtröskelgrupper av kommuner, städer och organisationer. Modern teknik erbjuder också goda möjligheter att använda t. ex. rörelsemätare, telefonapplikation och molntjänstsystem och motsvarande för att stödja träningsrådgivning och livsstilsvägledning. Det är också viktigt att satsa på både grund- och fortbildning för vårdpersonal om att ingripa, genomföra en mini-intervention och träningsrådgivning/livsstilsvägledning. Sedan behövs ett fungerande och målmedvetet ledarskap för att arrangera träningsrådgivning och andra aktiviteter. Med dessa åtgärder skulle vi redan komma betydligt längre i att garantera välmående bland befolkningen än vad vi gör idag.”

Vi föreslår att läkare och vårdpersonal utbildas i hur man befrämjar patienters hälsa med motion och rörelse. Att behandlingsstigar med livstils- och motionshandledning lärs ut på våra utbildningar för dessa och att de tas i bruk i varje kommun, som ett effektivt sätt att förebygga livsstilssjukdomar på. 

Åtgärd 4: Satsa likvärdigt på cykel- och gångvägar i trafikplaneringen

En orsak till att skoleleverna har en så dålig kondition i dag enligt Move-testerna är att de inte längre idkar vardagsmotion i form av att ta sig fram med cykel eller till fots. Att cykla till skolan anses inte vara ett säkert alternativ då trafiken ökat och det saknas trygga cykel- och gångleder. I trafikplaneringen har de bilburnas behov alltid prioriterats framom de som rör sig med cykel eller till fots och detta styr tyvärr befolkningen till att välja bilen som första färdmedel. Enligt statsrådets rekommendationer i samband med motionsrekomendationerna för skolbarn bör man planera trafikarrangemangen så att det alltid är det mest lockande alternativet att röra sig till fots eller med cykel.

Ett lyckat exempel på detta är experimentet med cykelhuvdvägar i Köpenhamn (Cycle Superhighways). Man ändrade fokus i trafikplaneringen i Danmarks huvudstad och införde samma tänk som när man planerar och bygger motorvägar för fordonstrafik till att gälla cykelvägar och cyklister. År 2012 var första huvudleden färdig och den betecknas med ett C och en nummer, precis som motorvägar. Idag finns det nio olika huvudleder som är byggda enligt cyklistens behov; de är snabba, raka och saknar hinder eller farliga element för att göra det så smidigt som möjligt att röra sig med cykel i staden. Denna satsning har ökat andelen personer som tar cykeln till jobbet med 40 %. Enligt en kostnads-effektivitetsanalys gjord 2018 medför cykelhuvudlederna, när de är färdigbyggda och består av 45 olika leder, ett årligt överskott på 765 miljoner euro i bättre välmående, mindre sjukfrånvaro och mindre tid spenderat i trafikköer. 

Åtgärd 5: Gratis hobbyer för alla barn

Samhället blir allt mer polariserat idag och det gäller även barns möjligheter till att syssla med idrott på fritiden. Föreningslivet står i ett brytningsskede där man i brist på talkokraft och engagemang från föräldrarnas sida istället måste ta mera betalt för verksamheten än tidigare. Detta sätter familjer i ojämlika situationer och alla har inte råd att låta sina barn delta i ledd idrottsverksamhet på fritiden. 

Då vi vet hur viktigt det är att barn rör på sig, hittar en gemenskap och får utvecklas med hjälp av duktiga ledare, ser vi det som viktigt att satsa på möjligheten för alla barn att delta i en idrottsverksamhet. Finlands-modellen är ett steg på vägen men den är inte färdig ännu. Genom att garantera en kostnadsfri idrottshobby för varje barn gör man stora inbesparingar på lång sikt mätt i de hälsofördelar en idrottshobby för med sig senare i livet. 

Enligt Kari Puronahos forskningsrapport från år 2014 om kostnaderna för barns- och ungas idrottsutövande har de direkta och indirekta kostnaderna dubblats eller tredubblats under en tidsperiod på tio år. Det visar sig även vara omöjligt för barn i åldern elva eller äldre att idka tävlingsidrott inom flera grenar i.o.m. att föreningsverksamheten blivit mycket professionell och man kräver närvaro under alla träningar. Rapporten visar att ett barns tävlingsidrott kostar upp till 10 000 euro i året och ibland mera. Det är inte nära på möjligt för alla familjer att bekosta detta. 

Vi föreslår direkta stöd till idrottsföreningar för att kunna erbjuda varje barn möjlighet till en idrottshobby. Kommunerna skall erbjuda gratis utrymmen för idrottsföreningar att verka i. 

Då hobbyverksamhet för barn planeras och verkställs bör den del av befolkningen som har en funktionsvariation (15 %) även beaktas. Vi vill att det skall vara lika möjligt för personer med funktionsnedsättning eller sjukdom att delta i idrottsverksamhet och att utbudet av tillgängliga idrottsplatser och evenamang skall utökas. 

För mera information