Frågor och svar

Besvarade av Rasmus Isomaa, docent i utvecklingspsykologi

Varför har just jag fått ätstörningar?

En ätstörning är ofta resultatet av ett samspel mellan många faktorer. Risken för att insjukna styrs av genetiska faktorer, psykologiska faktorer och den sociala situation man lever i. Ätstörningar kan drabba vem som helst, oberoende av ålder, kön, etnicitet och livssituation, men de allra flesta insjuknar i ungdomen eller tidiga vuxenår. Många drabbade brukar berätta att de innan ätstörningen bröt ut kände sig otrygga och nedstämda. Ätstörningen utvecklades som ett försök att få ordning på det som kändes svårt och otryggt. Eftersom ätstörningen utvecklades som en sorts lösning kan det länge vara svårt för den insjuknade att verkligen inse att det är en sjukdom det handlar om. 

Hur behandlas ätstörningar?

Ätstörningar behandlas i regel inom öppenvården i form av regelbundna samtal. Inledningsvis brukar man försöka kartlägga situationen ordentligt och utesluta andra sjukdomar. Under samtalen fokuserar man på ätbeteende samt tankar och känslor kopplade till mat, vikt och kropp. Målet är att äta regelbundet, tillräckligt och mångsidigt utan att känna att man behöver kompensera eller känna skam och skuld för sitt ätande. Förändringen mot målet görs ofta stegvis och i samarbete mellan behandlare och patient. Vid behandling av barn och unga har familjen en central roll i behandlingen.

Ifall ätstörningen är väldigt svårhanterlig och patientens hälsa kraftigt påverkad kan det bli aktuellt med behandling på sjukhusavdelning eller intensifierad ätstörningsvård på dagavdelning.    

Vad finns det för symptom på ätstörningar?

 Då en person insjuknar i ätstörning ser man oftast gradvisa förändringar i ätande, känsloliv, kroppen och det sociala beteendet. Ätbeteende blir mera regelstyrt och begränsat. I en del fall leder det återhållna ätandet till hetsätning. I de allra flesta fall blir ätandet villkorsstyrt och olika former av kompensationsbeteenden (motion, uppkastningar, skippade måltider) uppkommer. När energinivåerna sjunker blir det svårt att orka med vardagen på samma sätt som innan och humöret blir mera instabilt. Den energi som finns tillgänglig sätts ofta på att upprätthålla rutiner kring mat och träning samt andra prestationer. Vikten kan sjunka, stiga eller förbli oförändrad och är därför inte den bästa mätaren på ätstörning. Viktigare är att följa med förändringar i beteende och känsloliv.  

Får jag träna trots att jag vårdas för ätstörningar?

 I grund och botten är träning bra, både för den fysiska hälsan och för det psykiska måendet. Vid ätstörning finns det ändå orsak att noga fundera över ifall man ska fortsätta träna eller om det skulle vara bättre att lägga träningen på paus. 

Vid ätstörning blir ätandet ofta villkorsstyrt. Det innebär att man på olika sätt känner att man behöver förtjäna eller få lov att äta. Många som tränar känner att de har rätt att äta enbart om de först tränat eller att ätande behöver kompenseras genom motion. För att bryta detta mönster är det ofta nödvändigt att avstå från träning för att få erfarenhet av att man kan äta också utan att träna. Man behöver äta för att kunna träna, inte tvärtom.

Ur hälsosynvinkel kan det också vara nödvändigt att lägga träningen på paus. Ifall det uppstår en negativ energibalans, dvs. att man regelbundet förbrukar mer energi än vad som finns tillgängligt kan kroppen inte tillgodogöra sig träning. Ifall den negativa energibalansen blir långvarig kan det rent av vara livsfarligt att träna. 

Målet med ätstörningsbehandling är att bli fri från ätstörningen och återfå kontrollen över det egna livet. Ett viktigt steg i tillfrisknande kan vara att hitta tillbaka till idrott på ett nytt och sundare sätt. En stegvis återgång till idrotten är något man kan planera och genomföra i samarbete med ätstörningsvården.  

Hur länge tar det att bli frisk från ätstörningar?

Både insjuknandet och tillfrisknandet från en ätstörning är mycket individuellt. Det är väldigt svårt att på ett allmänt plan säga hur länge det tar att bli frisk. Det är också individuellt vad frisk innebär. 

För en del kan tillfrisknandet gå snabbt och inte lämna några större spår efter sig. För andra blir ätstörningen något de får kämpa hela livet med. Forskningen har tyvärr inte ännu lyckats identifiera tydliga faktorer som kunde förutspå sjukdomsförloppet. Det man vet är att ju tidigare man kommer i aktiv behandling desto bättre är prognosen.     

Hur kan jag hjälpa min vän som har ätstörningar?

 Våga bemöta problematiken. Lyssna och försök förstå. Var inte rädd att säga fel saker, utan säg hur du själv känner och tänker kring vad du lagt märke till. Uppmuntra till att söka professionell hjälp och erbjud dig vid behov att komma hjälpa till i processen. Stöd från vänner och andra närstående är mycket viktigt under hela processen.

Hur kan jag stödja mitt barn som har ätstörningar?

När man insjuknar i en ätstörning blir allt som har att göra med mat och ätande laddat och svårt. Som förälder är det då bra att gå in och ta ansvar över ätandet. Föräldrarna behöver se till att barnet äter tillräckligt och regelbundet. 

En vanlig fälla i familjen då en ätstörning kommit in i bilden är att alla börjar organisera sig kring ätstörningen. Man börjar försöka hitta lösningar för hur man ska få sitt barn att äta, men an efter blir hela familjens beteendemönster allt mer dikterade av ätstörningen. Våga stå för det förnuftiga och normala. Se barnet bakom ätstörningen och försök skapa en gemensam front tillsammans med barnet mot ätstörningen. 

Det finns bra material för föräldrar och andra närstående på webben. Utbildningen STÄRKA på utbildning.atstorning.se och Tukea syömishäiriöön sairastuneen läheisille på mielenterveystalo.fi  

Hur kan jag stödja min adept som har ätstörningar?

Våga ta till tals och ingrip. Blunda inte för problematiken och hoppas den går över av sig själv. Visa att du som tränare bryr dig om din adept som person, inte enbart för prestationer. Ifall det är fråga om en minderårig ska du ta upp vad du lagt märke till eller oroar dig för med adeptens föräldrar. 

Uppmuntra till att söka professionell hjälp och erbjud dig vid behov att komma hjälpa till i processen. Stöd från tränare har en avgörande betydelse för att adepten ska våga ta emot hjälp och göra nödvändiga förändringar. Samarbeta med den professionella ätstörningsvården. 

Ibland kan det behövas paus från träning och tävling och då är det ännu viktigare att tränaren, laget och föreningen finns kvar och kan stöda processen. 

När och var kan jag söka hjälp för ätstörningar? 

 Vård- och servicekedjor för ätstörning varierar mellan kommuner och sjukvårdsområden. Det viktigaste är att våga be om hjälp. Ifall det inte finns direkt tillgång till specialiserad vård ska man börja på basnivån. Skolelever kan vända sig direkt till skolhälsovården, studerande till studerandehälsovården och vuxna till hälsovårdscentralen. På basnivån kan man få stöd och råd samt hjälp med att hitta lämplig vård. 

Sök hellre hjälp för tidigt än för sent. Det finns också olika rådgivningstelefoner man kan kontakta för att diskutera sin situation. Du behöver alltså inte ha en diagnos eller veta om du har en ätstörning för att söka hjälp. Är mat, vikt och kropp något som oroar dig och orsakar bekymmer i vardagen är det bra att söka hjälp.

Hur kan jag förebygga ätstörningar?

Eftersom ätstörningar utvecklas genom ett komplext samspel av många faktorer är det svårt att förebygga dem. Ätstörningar har en koppling till hur vi lever och hur vi tänker om vad vi äter, våra kroppar och hur man ska vara för att bli accepterad. Genom att diskutera dessa saker kan man skapa en medvetenhet som kan ha skyddande verkan. Lyft även fram vikten av att ta hand om sig själv, att äta regelbundet, tillräckligt och mångsidigt. Framhåll vikten av vila och återhämtning. 

Ätstörningar utvecklas ofta ur en känsla av osäkerhet och att inte passa in. Ur den synvinkeln är också allt som skapar samhörighet och gemenskap bra ur ätstörningssynvinkel. 

Inom idrotten är det viktigt att fundera över vilka värden man förmedlar och vilken atmosfär som finns i gruppen, laget, föreningen. Hur pratar du själv om kropp och kost? 

Att våga ingripa och ta problem till tals är ofta också en bra förebyggande åtgärd. Gör det till en vana att fråga hur idrottaren mår, även utanför träningarna.