Inför valet 2025: Idrott för alla – från första steget till lagkänsla
Inför kommunal- och välfärdsområdesvalet 2025 lyfter Finlands Svenska Idrott fram sina styrelsemedlemmars perspektiv på motion och idrott. I detta inlägg delar styrelsemedlemmen Johan Johansson sina tankar om hur vi kan skapa bättre förutsättningar för barns och ungas idrottande – från lågtröskelaktiviteter till gemenskap och laganda.
Vi gör det möjligt för alla barn och unga att delta i meningsfulla idrottsaktiviteter. Fysisk aktivitet främjar gemenskap och mental hälsa.
Ansvaret för att väcka barnens och ungdomens intresse för idrotten ligger entydigt hos föräldrarna. Kommunernas och idrottsföreningarnas roll är att erbjuda möjligheter till lågtröskelverksamhet, men intresseväckarens roll är barnens familj.
Kommunerna och de kommande beslutsfattarna har allt i sina egna händer vad gäller idrottsanläggningarna. Må det då vara motionstrappor eller fotbollsplaner. Beslutsfattarna sitter på makten och pengarna i kommunerna. Här finns inga ursäkter. Givetvis är det frågan om en politisk prioritering, men makten finns här.
På de politiska beslutsfattarna ligger även att tillämpa positiv diskriminering vad gäller de yngre åldersklasserna och de mindre idrottsgrenarna. Den lokala gymnastikföreningen skall inte erbjudas träningstiderna för flickor i åldern 6-8 på söndag morgon kl. 8-10 eller på måndag kvällar 21-22. Beslutsfattarna skall sätta krav på föreningarna i samband med resurstilldelningen.
Polariseringen inom samhället gäller även inom idrotten. Vi har ungdomar som tränar flera sporter flera gånger i veckan. Sedan har vi ungdomar vars fysiska aktiviteter inskränker sig till skolornas gymnastikundervisning, i bästa fall. Jag är inte speciellt oroliga för den första gruppen. Samhällets, dvs vårt ansvar, är hur vi skall få den andra gruppen intresserad av fysiska aktiviteter?
Skolan har ett ansvar. Meningsfulla gymnastiklektioner är viktiga. Skolbarnen skall erbjudas möjlighet att prova på olika grenar utan prestationskrav. Gymnastiklektionen skall vara skoldagens roligaste timme, för alla elever.
Idrottsföreningarnas roll är central då det gäller att upprätthålla intresset och motivationen. Det viktigaste är att kunna bygga upp lagandan, känslan av samhörigheten. Man skall inte vänta på nästa träning för att man vill gör flera mål, utan för att man vill träna tillsammans med laget. Umgås och ha roligt.
Föräldrarnas ansvar är givet. Jag minns ännu en episod från tiden då vår egen 5-åring tränade fotboll. En av hans lagkamrat var inte alls lika intresserad av själva träningen som hans föräldrar var av att få en ”barnfri” timme. Lagkamraten fördes till träningen, föräldrarna hoppade snabbt i bilen och försvann. Detta upprepades varje träning. Under en träning blev lagkamraten sur, satte sig vid plankanten och grät. Föräldrarna som just i det skede skulle ha varit viktiga, var på shoppingrunda. Det var lagkamratens sista träning. Föräldrarna skall vara närvarande där och då de mest behövs, också under träningarna. Speciellt i de unga åren. Föräldraansvaret kan aldrig outsourcas till tränarna, lagkamraterna, föreningarna eller kommunerna.
Föräldrarna ha intresseväckaransvaret. De politiska beslutsfattarna lågtröskelansvaret. Idrottsföreningarna ansvaret för den mer professionella träningsverksamheten.
Johan Johansson
Finlands Svenska Idrotts styrelsemedlem
Kategorier:
Allmänt