Gemenskap grunden till glädje och framgång
Jag lever för att uppleva och utforska. Jag inspireras och motiveras av att utmana och utveckla mig själv. Men jag inspireras också av andra människor. Av andra människors historier, och av att umgås med människor jag trivs med. Gemenskap är något som alltid varit, och som alltid kommer vara, en viktig del i idrotten för mig. Jag brinner för idrotten i sig, men det är människorna som jag möter och får umgås med som bidrar till att det här är det absolut bästa jag vet.
På senare år har jag insett att idrotten handlar om så mycket mer än bara prestationer och resultat. Det handlar om att växa som person, lärdomar och glädje. Efter några hinder på vägen har jag lärt mig njuta av vägen mot mina mål. Jag har också insett att jag fått en guldlott i livet att få tillhöra den finlandssvenska gemenskapen.
Under första veckan i augusti befann jag mig i Vörå på FSO storläger samt FSOM. Inte som löpare, utan på sidan om. Den veckan lämnade mig varm i hjärtat och fick mig att reflektera ännu mera över hur privilegierad jag är över att vara en del av detta. Efter en sommar utan varken läger eller tävlingar så hade jag saknat det här. Saknat människorna, saknat gemenskapen. Kanske väcktes dessa tankar och tacksamhet just på grund av att jag haft ett år fullt av skador och motgångar, då jag varit tvungen att reflektera över mina värderingar ännu mera.
Jag vill trivas med det jag gör. Jag vill känna mig accepterad, trygg, och att jag kan vara mig själv. Det hör till människans grundbehov. FSO har alltid varit en plats där jag haft trygghet. Som svenskspråkig har det varit viktigt att ha en verksamhet på eget modersmål, och det är först på senare tid som jag insett hur viktig gemenskapen inom den finlandssvenska idrottskretsen faktiskt varit i min idrottskarriär hittills. Ända sedan jag år 2010 som 13 åring var första gången på FSO storläger så har jag känt mig som en del av en gemenskap. Och den här gemenskapen är något jag värdesätter mycket idag.
Kanske är det för att alla talar samma modersmål, kanske är det för att vi är en minoritet, eller kanske är det för att jag fått skapa så många fina minnen tillsammans med just dessa människor genom åren. Jag vet inte, men att få tillbringa tid i denna miljö gör mig glad, och det är också det enda som spelar roll.
Alla är olika, men för mig personligen är ett positivt och lättsamt klimat, och en stark gemenskap, det absolut viktigaste för att jag ska trivas med det jag gör. Då kan jag också utveckla mig själv. Alla upplever saker på olika sätt, inget är fel och inget är rätt. Det jag försöker säga är att man ska hitta en plats där man trivs, och våga göra val enligt sina egna värderingar. Det är inget fel i att ha olika motiv i idrotten. Man kan sikta mot världstoppen och samtidigt ha kul, och göra val som får en att må bra. Det jag vet är att i slutändan, oavsett vad jag kommer uppnå under min idrottskarriär, så är det alla minnen, upplevelser, och inte minst gemenskapen, som jag personligen kommer ta med mig som det mest värdefulla. Och det här är något jag skulle vilja kunna unna alla andra också.
Ett fokus på att bygga upp en sammanhållning och en accepterande, lättsam kultur tror jag alltså är den viktigaste faktorn i att få barn och ungdomar att vilja fortsätta idrotta, men också för att skapa framgång. Att skapa en miljö där alla trivs och accepteras. En miljö där man får vara sig själv och växa. För svenskspråkiga är den verksamhet som FSI bedriver otroligt viktig, inte minst med allt arbete kring inkludering de senaste åren. Det här ska vi ta tillvara på och föra vidare till kommande generationer. Men ofta är det ju så lätt att glömma det man har, och lägga mera fokus på det man inte har, så fungerar våra hjärnor. Jag är själv också skyldig till det, men jag har också blivit rätt bra på att fundera över mina förhållningssätt och se det fina i det lilla och stora. Kanske krävs det lite motgångar för att komma till denna insikt.
För att avsluta detta filosoferande så tycker jag att vi alla nu ska känna en tacksamhet till det vi har. En tacksamhet till den fina gemenskap vi har inom finlandssvensk idrott. Detta är något som skapar glädje, minnen och upplevelser. Vi ska uppmuntra till en miljö som för alla framåt, som förmedlar trygghet och som uppmuntrar individerna att göra egna val. För jag hoppas och vill att alla ska få känna på samma trygghet och gemenskap som jag känt ända sedan jag började idrotta. Både yngre och äldre, på alla nivåer. Det har i alla fall för mig lagt en grund till en livslång glädje till idrotten.
Trots att jag är en målinriktad individuell idrottare så gillar jag uttrycket “better together”. Tillsammans växer vi som människor, och tillsammans blir vi bättre.
Inlägget skrivet av
Alexandra Enlund, elitorienterare, studerande och praktikant på Finlands Svenska Idrott
+358 40 730 3063
alexandra.enlund@idrott.fi
Kategorier:
Allmänt