100 år av skolidrott – Krigsårens idrottslegend
Text version nedan
I skolidrottsförbundets tidiga historia var mästerskapen få och stafettkarnevalen fanns inte till. På den här tiden var friidrotten i centrum av all skolidrott. De elever som ville bevisa att de var bäst inom hela Svenskfinland skulle ta sina chanser inom friidrotten. Genom förbundets historia har flera skickliga idrottare tagit sig upp på podiet, men det var 1943 som ett verkligt idrottsfenomen dök upp, Paul Grönroos.
De starkaste och skickligaste idrottarna var inte bara bäst på gren, de måste vara mångsidiga. Enligt vissa är femkampen höjden av friidrott av denna anledning. Femkampen kräver att en idrottare är bra på många saker, inte bara bäst i en.
Men Paul Grönroos var annorlunda. I sin första friidrottsmästerskap som senior år 1943 tog han inte bara podium plats, utan guld i 6 olika grenar. Ett rekord som han upprepade den följande mästerskapen år 1945. Paul var inte bara mångsidig, han var rentav bäst i allt: springande, hoppande och kastande. Med guld i 110m häck, längdhopp, höjdhopp och både kula och diskus så var uthålligheten det enda han saknade.
Skolidrottsförbundet tog därför år 1945 och fattade ett beslut för att se ett stopp för denna enmanna guldkupp. Inom friidrotten fick idrottare bara tävla i fyra olika grenar. Som resultat av detta vann Paul Grönroos bara 4 guldmedaljer år 1946 och även om hans idrottskarriär tog slut där till förmån för att bli läkare så är hans påverkan på skolidrottens historia skriven in i regelboken.
Så ta chansen nu och visa vad du går för inom idrotten, med god tur kan du hamna med i historieboken!
Kategorier:
Allmänt