Lunchsamtal med Thomas Jalas

Paraidrott eller anpassad idrott har funnits i mer än 100 år. Bland de första tävlingar för anpassad idrott anordnades i USA år 1911. Men det var efter andra världskrigets slut, då flera soldater och civila blivit skadade, som den egentligen satsningen och utvecklingen fick fart. Finlands Svenska Idrott har träffat Thomas Jalas från Finlands Paralympiska Kommitté för att prata om paraidrott, bemötande och värdesättningen av paraidrotten.

Thomas Jalas jobbar idag inom i idrottsteamet för Finlands Paralympiska Kommitté. I hans jobb ingår bland annat att vara grenkoordinator för rullstolsrugby och boccia. Boccia är en noggrannhetsgren för personer med svårare funktionsnedsättning. Ofta sitter personer i elektrisk rullstol. 

Det är överraskande roligt att titta på. Det är intressant, noggrant och otroligt fint att se hur skickligt de kan få den där bollen så nära och hindra motståndaren. 

Jalas fick sin fot in till Parapalympiska kommittén via en praktik i skolan. Då var han med och hjälpte till med Para School Day, en skolturné där eleverna får prova på olika paralympiska grenar. Året efter blev han erbjuden att arbeta mera med Para School Day, efter att skolturnén vuxit med åren. Efter det har arbetsuppgifterna ändrats, men arbetsplatsen är den samma. 

• Tack vare praktiken är jag idag här. Man vet aldrig hur praktiken för dig vidare i karriären. 

Paraidrott som gren

Under 1800-talet visade forskning att motionsaktiviteter var mycket viktigt för rehabilitering av personer med funktionsnedsättning. Paralympiska rörelsen växte efter andra världskrigets slut efter att ett stort antal soldater och civila skadades under strid. Paraidrott visade vara en fantastisk metod för behandling och rehabilitering. 

Personen bakom paralympiska rörelsen var en tysk neurolog vid namn Ludwig Gutterman. Han hade ett stort intresse för idrott som metod för rehabilitering för funktionsnedsatta. Gutterman skapade den första paraidrottstävlingen för personer i rullstol. 

I Finland pratar man ofta om paraidrott och anpassad idrott, för att skilja åt vilka grenar som finns i paralympiska spelen. I Sverige används begreppet “Parasport” som samlingsnamn för allting. 

Visserligen när allt går under samma namn är det lättare, men å andra sidan går det inte att skilja åt paratoppidrotten. 

Personer med intellektuell funktionsnedsättning tävlar i Special Olympics och de har sin egen idrottsorganisation.

Finlands Paralympiska Kommitté arbetar för all ändamål som har med paraidrott och anpassad idrott att göra. De fungerar också som grenförbund för en del grenar som saknar ett eget grenförbund för dem med funktionsnedsättning. 

Vi arbetar också med kunskapsspridning om bemötande, tillgänglighet och hjälpmedel för att kunna idrotta. 

Finlands Paralympiska kommitté har tillgänglighetsexperter som går till olika idrottsanläggningar och kollar hur tillgänglig platsen är. De ser på tillgängligheten från alla synvinklar och om tjänsterna kan användas av personer med funktionsnedsättning.

Många saker kan ofta justeras väldigt lätt, som till exempel färgkontraster. Om väggarna, golvet och dörrarna är i samma färgton, kan det bli svårt för en person med synnedsättning att röra sig i utrymmet. Ett lätt sätta att åtgärda tillgängligheten är att tejpa karmarna för att synliggöra dem. Med små lösningar så kan man göra utrymmet mycket mera tillgängligt. 

I paraidrotten delas tävlanden inte bara in efter kön utan även enligt funktionsnedsättning och grad av funktionsnedsättning. Det är ungefär som uppdelningen i viktklassgrenar i kampsporter, för att uppnå så jämlika tävlingar som möjligt. Även om två personer skulle ha samma skada, så garanterar det inte att båda har samma funktionsförmåga och ibland kan en person ha flera olika funktionsnedsättningar.

Det jobbas konstant med uppdateringar kring klassificeringar och alltid är det inte lätt att hitta balansen och dra gränserna.

• I grund och botten handlar paraidrott om att förbättra livskvaliteten hos personer med funktionsnedsättning och genom idrotten öka funktionsförmågan. Då vi talar om klassificeringen så kan det lätt kännas som en bestraffning för att du gått framåt. Sedan flyttas du till en annan klass, tillsammans med personer som inte har det lika svårt eller kommit mycket längre. 

Paraidrotten i Finland

Finland har genom tiderna har många bra paraidrottare. I ett land som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva så normalt som möjligt, så erbjuds ofta också möjligheten till att få träna och idrotta. 

Många gånger handlar det också om hur det råkar sig. Om det råkar födas en person med funktionnedsättning i t.ex. Björneborg och där råkar det finnas bra möjligheter att utöva en viss paragren och den grenen råkar passa just den personen. Det handlar om en viss tur också. Egentligen är det inte så lätt att börja med paraidrott i finland eftersom det inte finns så många personer som håller på med ett och det kan bli väldigt lång avstånd till träningar. 

Paraidrott kan bli väldigt dyrt då utrustningar är dyra. Alla som har hjälpmedel, t.ex. en rullstol, behöver ha en specifik rullstol för sin gren. Utrustningen måste vara i skick för att kunna hänga med eliten. Paralympiska kommittén jobbar ständigt med att få mera stöd och för att göra paraidrotten större och synligare. Många idrottare hamnar att bekosta sina internationella tävlingar (inte paralympics) och det kan bli tungt och svårt att hitta en balans. 

Vad finns det för födomar som förekommer inom paraidrotten?

-En fördom som man ser i paraidrotten är att den nivån skulle vara dålig. Eftersom att personen inte fungerar på full kapacitet och då funderar man att då kan ju inte idrotten vara lika intressant eller lika bra. Men när man sen ser på de här grenarna, så ser man att det inte är så lätt. Man ser att idrottarna är snabba, dom är starka, det kräver mycket träning.

Lunchsamtalet ingår i en filmserie inom temat hållbar idrott producerat av Finlands Svenska Idrotts projekt Barn och unga på samma linje. Samtalen leds av Finlands Svenska Idrotts hållbarhetschef Tarja Krum. 

Kategorier:
Allmänt