Lunchsamtal med Alex Oksanen om trans och idrott

Har du någonsin funderat på hur det är att delta i idrott, där könsfördelningen är tydlig, och samtidigt inte identifiera sig som det könet? Vem är Alex Oksanen och vad är hans bakgrund? Varför fick han inse att en karriär som ringette-spelare inte var hans egen framtid?

2019 publicerades resultaten av en EU-forskning, som baserar sig på erfarenheter av HBTIQ-personer inom idrotten. Undersökningen visar på att 45% av transpersoner har slutat utöva idrott för att de känt sig obekväma inom idrotten. Vad beror detta på och vad kan man göra för att skapa en miljö där alla känner sig trygga som sig själva? Kolla på videon för att ta del av ett intressant lunchsamtal med Alex Oksanen.


Alex Oksanen är en aktiv förespråkare om transrättigheter, och han har också testat på många olika idrotter som liten. Ringette var den sport han fastnade för, och som han utövade aktivt i cirka 9 år. Ringette kommer alltid vara en del av Oksanen, men han berättar också att det kanske inte representerar så bra vem han är idag. Han avslutade sin karriär som ringette-spelare som 16-åring, varefter han som 17-åring kom ut som transsexuell, vilket han anser som ett naturligt händelseförlopp.

Vad betyder det att vara transperson?

För Oksanen betyder detta att han har levt sitt liv som ett kön, och det är hur han har blivit sedd och behandlad, men att han sedan insett att det här inte är vem han är egentligen. Han har insett att han inte vill bli sedd som det här, att han inte vill ha det här namnet, och att han inte vill bli behandlad eller talad om på det här sättet. 

Oksanen menar att det är, jämfört med vad många tror, en väldigt mödosam väg att gå som transperson. Det finns inga rätt eller fel, utan vilka förändringar man gör beror helt och hållet på personen i fråga. Vissa vill genomgå medicinska förändringar, medan vissa endast ändrar sitt lagliga namn. Det är personen själv som avgör vad som krävs för att verkligen kunna vara bekväm med sig själv. Det är också därför som Oksanen anser det svårt att tydligt definiera exakt vad en transperson är, eftersom det beror så mycket på individen i fråga. Något som är centralt är ändå att det finns någon slags vilja för förändring, eftersom det kön man fötts in i helt enkelt inte känns rätt.

Könsfördelning inom idrotten

Tankar på att det kön som Oksanen fötts in i inte känts rätt har delvis funnits med under en längre tid, men det var först runt gymnasieåldern som han på allvar vågade ta tag i dessa känslor och tankar. Och att Oksanen avslutade sin ringette-karriär just innan han kom ut som transperson var ingen slump. Ringette är till största del en damidrott, och överlag menar Oksanen också att idrotten är en ganska normativ kontext med, till exempel, tydliga könsfördelningar. 

“Även fast det inte fanns en medveten tanke av att det här är en kvinnosport, och att jag inte är en kvinna, så fanns det ändå det här att “Vi är alla ett lag och vi är alla på det här sättet, och vi tycker det här och vi tycker om dessa saker”. Och så tyckte jag inte om dessa saker och så var jag inte likadan. På alla nivåer insåg jag att det här inte representerar fullt vem JAG är. Så det blir nog jätte lätt att hamna lite utanför då.”

Oksanen har ofta funderat på om det skulle ha hjälpt att komma ut tidigare som transperson. Skulle det ha gjort att han skulle känt sig mera bekväm, och blivit bemött på ett annat sätt? Det är svårt att veta, men Oksanen menar att det faktum att han inte kom ut redan tidigare säger en hel del om normerna inom idrotten. Det fanns ingen trygghet i det, och ingen säkerhet i att människor skulle kunna ta emot det på rätt sätt. Under hans 9 år långa ringette-karriär fanns det endast en person som han vågade komma ut till, medan resten av laget inte hade någon aning om en sådan viktig personlig aspekt av honom. 

Oksanen har många gånger funderat på hur livet skulle sett ut om han hade kunnat fortsätta med ringetten. Hur skulle hans liv se ut om han hade känt sig tryggare, och om det skulle ha varit mera inkluderande från början. För han ansåg att det inte var tillräckligt inkluderande. Det var en så central del i idrotten att man ska vara på ett visst sätt, och det sättet var inte Oksanens sätt att vara. Normen att inte få sticka ut gjorde det svårt att vara där med den identiteten.

“Det fanns en hel framtid inom ringetten, och jag skulle ha kunnat bli riktigt bra. Men i något skede hamnade jag bara konstatera att det här inte är min framtid. Det är någon annans. Och det var ju jätte trist att behöva släppa taget om det.”

Att sluta med ringette var för Oksanen inte bara att ge upp en sport, utan det var att ge upp en hel aspekt av livet. Han anser att han till viss del var tvungen att uppoffra idrotten för att få vara sig själv, men att det ändå skedde av rätta orsaker. Luckan som ringetten lämnade fylldes så småningom av andra saker, vilket Oksanen uttrycker som mera “jag-saker”, som trots allt representerar honom bättre som person idag.

Kategorier inom idrotten

Det har debatterats kring om man ska öppna upp idrotten och göra mera inkluderande tävlingskategorier. Kategorier enligt kön är väldigt inrutat i idrotten utan att någon ens ifrågasätter det. Oksanen menar att det förstås beror väldigt mycket på sporten om det är möjligt att kategorisera på annat sätt än på basen av kön, men till exempel i sporter som schack ser han ingen orsak i att ha uppdelning enligt könsorganet. Oksanen menar att man mera borde se på vad sporten kräver, och vilka fördelar man kan ha i just den grenen. Det kan handla om både längd, vikt och ibland kön. Det vore bra att komma bort från det fastslagna att allt alltid ska vara könsindelat.

Oksanen anser att det finns en fördom inom idrotten av att det är en självklarhet att alla är heterosexuella, vilket absolut inte är fallet. Det krävs att man rakt ut berättar att man faktiskt inte är heterosexuell för att folk ska komma ihåg att sådana människor faktiskt också finns inom idrotten.

Att verksamheten inte är mera inkluderad för transpersoner tror Oksanen lutar mot att det inte finns kunskap om varför någon skulle vilja “byta kön”. Han tror att folk inte inser att ingen någonsin skulle göra det utan en otroligt tvingande orsak som kommer inifrån. Enligt Oksanen är det en av de jobbigaste sakerna som man kan gå igenom i sitt liv, men också något som man bör göra för att vilja stanna vid liv. Det mest grundläggande missförståndet i trans-debatter är att människor inte förstår varför någon gör en sådan förändring i sitt liv.

“Man helt och hållet omskapar sitt sociala liv. Och det är ju inte som att alla tar emot det hemskt väl, eller tar emot alls. Att en människa skulle gå igenom allt det här för att byta till det lättare… liksom inget i livet blir lättare när man kommer ut som transperson. Man inser inte vilken evig smärta det finns bakom förändringen.”

Oksanen tror att det kan finnas potential i att ha en öppen klass, i tillägg till dam- och herrklass, där alla har rättighet att delta. Men oberoende vilken lösning man har så bör den ändå vara tillgänglig för alla.

“Beroende på vilken kromosom du har eller vilken hormonbalans du har, så det stänger ut så många människor från idrotten helt och hållet. Vi måste ha en lösning som tar alla i beaktande.”

Små praktiska tips som främjar en mer transinkluderande och HBTIQ-vänlig idrott:

Använd inte personer som skällsord, och våga säg till när olämpliga ord kastas omkring.

“Jag tycker att skällsord kastas omkring utan att man riktigt inser att man använder en person som skällsord. Man kanske använder en person som är i rummet tillsammans med dig som skällsord. Det är bara inte en tanke som ens går in i människors huvuden att någon som är här kan vara bög.”

Oksanen har upplevt att ingen riktigt tog tag i saken, även fast det fanns vuxna med i rummet. Han anser att det är på vuxnas ansvar att skapa en trygg miljö för alla, samt lära yngre att riktiga personer inte används som skällsord. Att våga säga till, även fast det känns pinsamt eller obekvämt, är viktigt för att inte skapa en kultur där sådant tillåts och ses förbi.

Mera kunskap behövs. 

“Vi ska inte bara göra idrott, utan vi ska göra idrott i en trygg miljö.”


Lunchsamtalet ingår i en filmserie inom temat hållbar idrott producerat av Finlands Svenska Idrotts projekt Barn och unga på samma linje. Samtalen leds av Finlands Svenska Idrotts hållbarhetschef Tarja Krum.

Kategorier:
Allmänt