Hobbyverksamhet och fritidsaktiviteter spelar en viktig roll i många människors liv. Genom hobbyer kan människor hitta gemenskap, utveckla sina intressen och uttrycka sig själva. För många är fritidsaktiviteter också en viktig plats för socialt sammanhang och välmående.

Samtidigt är fritidsverksamheter inte alltid lika tillgängliga för alla. Normer kring utseende, bakgrund och prestation kan påverka hur människor känner sig trygga och välkomna i en verksamhet. För personer inom HBTQIA+-communityt kan vissa hobby- och idrottsmiljöer därför upplevas som svårare att ta del av.

Inom projektet Time Out för Jämställdhet – Aikalisä tasa-arvolle har flera möten och aktiviteter därför ordnats för att lyssna på erfarenheter från HBTQIA+-communityt. Genom samtal, workshops och gemensamma aktiviteter har projektet velat skapa utrymme för diskussion om hobbyverksamhet, idrott och fritid – och om hur dessa miljöer kan bli mer inkluderande.

Samarbete och aktiviteter tillsammans med communityn

En viktig del av arbetet har varit att samarbeta med olika aktörer inom HBTQIA+-communityn och möta människor på olika mötesplatser. Genom samarbeten med lokala Pride-evenemang, communityorganisationer och regnbågscaféer för unga har projektet kunnat möta människor i miljöer där de redan känner sig trygga.

Träffarna har haft olika former. Vissa tillfällen har bestått av gemensamma aktiviteter, medan andra har fokuserat mer på diskussioner i mindre grupper eller individuella samtal.

Aktiviteterna har varierat och har kunnat innehålla allt från gemensam tortilla och gångfotboll till deltagande i Pride-parader, ofta kombinerat med diskussioner i mindre grupper eller individuella samtal om hobbyer, idrott och inkludering.

Genom att kombinera aktivitet och diskussion har deltagarna haft möjlighet att både röra på sig tillsammans och dela erfarenheter i en mer avslappnad miljö.

Workshop: Vad gör idrott obehaglig – och vad gör den rolig?

Under projektets träffar har olika metoder använts för att samla deltagarnas erfarenheter. I en workshop fick deltagarna först presentera sig och berätta vad de tycker om att göra på sin fritid.

Därefter diskuterades motion, idrott och hobbyverksamhet mer konkret. I en övning fick deltagarna skriva ner saker som kan göra motion eller idrott obehaglig eller svår att delta i. Tankarna skrevs ner på post-it-lappar och diskuterades sedan gemensamt i gruppen.

Flera teman återkom i diskussionerna. Prestationskrav lyftes fram som en faktor som kan göra aktiviteter mindre tillgängliga. När fokus ligger starkt på prestation eller tävling kan det göra att människor känner att de inte passar in.

Även kommentarer från andra deltagare eller en kultur där aktiviteter tas mycket seriöst kan påverka hur trygg en miljö upplevs. En faktor som ofta tas upp när det gäller exkluderande utrymmen är gemensamma omklädningsrum och duschutrymmen. Dessa nämndes också som situationer där vissa kan känna sig obekväma, särskilt om man upplever att andra tittar eller bedömer ens kropp.

I workshoparna diskuterades också hur en ideal form av motion eller fysisk aktivitet skulle kunna se ut. Deltagarna beskrev att det är viktigt att kunna påverka aktiviteterna själva, till exempel genom att gruppen tillsammans väljer vilken aktivitet som ska göras.

Många lyfte också fram att aktiviteter gärna kan genomföras i ett tempo där alla kan vara med. Ett återkommande tema var att gruppen anpassar tempot efter den som behöver mest stöd.

Lekfullhet och gemenskap lyftes också fram som viktiga delar. Motion behöver inte alltid vara seriös eller prestationsinriktad. Ibland kan det handla om att göra något roligt tillsammans. Att uppmuntra och hjälpa varandra i aktiviteter ansågs också vara viktigt.

Erfarenheter av idrottsföreningar

Under samtalen berättade deltagare också om sina erfarenheter av idrottsföreningar och träningsmiljöer.

Många hade någon gång varit med i en idrottsförening, ofta redan som barn. För vissa började engagemanget genom vänner eller familjemedlemmar som deltog i en viss sport.

Samtidigt beskrev flera deltagare att deras engagemang i organiserad idrott ibland minskade när verksamheten blev mer seriös eller konkurrensinriktad. I vissa fall upplevdes konflikter eller hierarkier inom föreningar som faktorer som gjorde att man valde att lämna verksamheten.

Gruppdynamiken i en förening kan också påverka hur lätt det är att komma in i verksamheten. Det kan vara lättare att börja i en ny grupp där alla lär känna varandra samtidigt än att komma in i en redan etablerad grupp där många redan har starka relationer.

Personligt bemötande lyftes fram som särskilt viktigt. Att någon i verksamheten hälsar, tar ögonkontakt och visar att man är välkommen kan göra stor skillnad för hur trygg en ny deltagare känner sig.

Vad kan idrotten göra bättre?

Tränare och ledare spelar en central roll i att skapa en trygg och inkluderande miljö inom idrotten.

En situation som diskuterades under träffarna var hur tränare hanterar relationer mellan spelare i ett lag. Om två spelare i samma lag blir tillsammans kan tränarens bemötande ha stor betydelse för hur situationen upplevs i gruppen. Deltagarna betonade att det är viktigt att tränaren lyssnar på spelarna och tydligt signalerar att relationen inte är något problem.

Synlighet och representation inom idrotten lyftes också fram som viktiga faktorer. Föreningar kan arbeta mer aktivt med att lyfta HBTQIA+-frågor i sin verksamhet, till exempel genom kampanjer, deltagande i Pride-evenemang eller genom att ha symboler som visar att föreningen är en inkluderande miljö.

Förebilder inom idrotten ansågs också vara betydelsefulla. Som exempel nämndes den svenska handbollsspelaren Loui Sand, som för många blivit en viktig symbol för synlighet och representation inom idrotten.

Även lokala förebilder kan spela en viktig roll. Deltagare berättade till exempel om tränare eller spelare som fungerat som viktiga förebilder, även när deras identitet inte diskuterats öppet i laget.

Utvecklingsidéer för mer inkluderande verksamhet

Under samtalen diskuterades också vilka förändringar som kunde göra hobby- och idrottsverksamhet mer tillgänglig för fler.

En viktig aspekt är att erbjuda aktiviteter med låg tröskel, där fokus inte ligger på prestation eller tävling. I sådana grupper kan deltagare delta på sina egna villkor och utan krav på tidigare erfarenhet.

Flexibilitet lyftes också fram som betydelsefullt. Aktiviteter med drop-in-möjlighet eller mer flexibla tider kan göra det lättare att delta för personer som har oregelbundna arbetstider eller andra åtaganden.

Sociala inslag ansågs också vara viktiga. Gemenskapen kan ofta vara lika betydelsefull som själva aktiviteten. Därför kan det vara värdefullt att kombinera motion eller hobbyverksamhet med sociala aktiviteter, till exempel genom gemensam fika eller mat efter en aktivitet.

Tydlig kommunikation från arrangörer och föreningar kan också bidra till en mer inkluderande miljö. Att signalera att alla nivåer är välkomna kan göra stor skillnad för hur trygg en aktivitet upplevs.

Med värdefulla insikter och lärdomar i bagaget

Samtalen med HBTQIA+-communityt har gett värdefulla perspektiv på hur hobby- och idrottsverksamheter kan utvecklas. Erfarenheterna visar att små saker ofta kan göra stor skillnad – från hur aktiviteter organiseras till hur människor bemöts och vilken atmosfär som skapas i en grupp. När dessa delar fungerar tillsammans kan fler känna sig trygga och välkomna i en verksamhet.

---

Genom att lyssna på målgruppens erfarenheter kan organisationer och föreningar utveckla fritids- och idrottsverksamheter där fler människor hittar sin plats.Arbetet inom Time Out för Jämställdhet – Aikalisä tasa-arvolle fortsätter med målet att hobby- och fritidsverksamhet ska vara en plats där alla kan delta, känna gemenskap och ha möjlighet att vara sig själva.

Kategorier:
Allmänt Time-out för jämställdhet