Aktuellt

Tillbaka

Vi kan idrotta på många olika nivåer, genom lekfull barnidrott, motionärsidrott, hobbyidrott osv. Idrott är hälsosamt och nyttigt, och alla former av idrott behövs. Det viktiga är att kunna definiera för sig själv, vilken typ av idrottare är jag?

av Ulf Stenman den 20.04.2018
(läst av 1606 besökare)

Skillnaden mellan att idrotta och vara idrottare

Vi kan idrotta på många olika nivåer, genom lekfull barnidrott, motionärsidrott, hobbyidrott osv. Idrott är hälsosamt och nyttigt, och alla former av idrott behövs. Det viktiga är att kunna definiera för sig själv, vilken typ av idrottare är jag? Det är nämligen skillnad på att idrotta och att vara en idrottare. Många definierar sig som toppidrottare men få förstår vad det egentligen innebär. Att hängivet våga lämna det trygga och säkra, välja bort det invanda mönstret, utelämna sig själv till resultatens krassa verklighet utan förklaringar och göra jobbet, det slitsamma många gånger ensamma jobbet med sig själv. Att orka trampa, steg för steg, sakta närmare toppen är inte bara fysiskt tungt utan även psykiskt påfrestande, framförallt när trappstegen blir branta eller försvinner för stunden. Idrottaren behöver stöd och hjälp på många plan men det är bara idrottaren själv som kan göra jobbet. Mellan de gemensamma träningarna sållas agnarna från vetet.

Hur kan vi få våra idrottande ungdomar att förstå detta? De kanske uttalar toppidrottarens målsättningar och drömmar men vacklar i utförandet och vill gärna ta flera trappsteg i gången och saknar insikten i vad som egentligen krävs. När resultaten sedan inte kommer söks lätt felen på träningsupplägg, pulsklocka, tränare, serviceutrustning, utbildning när problemet de facto lokaliseras varje morgon. I spegeln.

Visst kan det låta hårt men toppidrotten är hård. Jag vill ändå lyfta fram frågan för annars lurar vi våra idrottssatsande ungdomar. Tänk att du som ung idrottare lägger ner flera år av hårt arbete och tror att du gör allt, men sedan som 25 åring konstaterar med ny självinsikt och erfarenhet att du bara satsade 50-70%. Varför sa ingen något? Varför lät man min begåvning och vilja gå förlorad utan att förklara vad som egentligen krävdes av mig. Jag tror nämligen att individuella samtal är vad som krävs. Förklaringar, tät uppföljning, tydlig kommunikation och feedback från tränare är viktig. Antagligen behöver det ske individuellt, enskilt och anpassat. Även omgivningen måste förstå. Mamma, pappa kanske morfar och farmor och även hemföreningen måste veta vad som krävs och vad som nu sker, annars störs idrottaren av omgivningens orimliga krav på släktkalas, villaliv, sommarjobb, studier och socialt umgänge.

Det här betyder inte att toppidrottare inte har ett liv utanför idrotten. Tvärtom! En stor del av att identifiera sig som idrottare är att lära sig att koppla bort idrottandet, men träningen prioriteras alltid först och egoistiskt.

Om vi vill ha framgångsrika idrottare tror jag vi måste få våra ungdomar att inse vad det innebär och vad som krävs av dem. Inte bara säga det högt utan också få dem att inse det. Där ligger en stor skillnad emellan, lika stor som mellan en som idrottar och den som är en idrottare.

Ulf Stenman
Styrelseordförande
Finlands Svenska Skidförbund FSS

 FSI på Facebook

 

 FSI på Twitter

FSI på Instagram

FINLANDS SVENSKA IDROTT r.f.

Gjuterivägen 10
00380 Helsingfors
FINLAND

telefon: 0207309290 (växel)
e-post: info(AT)idrott.fi
FO-nummer: 0211087-9